Fröya

<<Tillbaka

I vår ständiga jakt på nya fiskevatten och nya klubbrekorjd styrdes 1999 för första gången kosan mot Fröja utanför Tronheimsfjorden. Ön marknadsför sig tämligen intensivt som kronan i storsejens rike vilket låter trevligt, speciellt då klubbens tidigare sejrekord lämnat en hel del övrigt att önska. Kort sagt, vi kopplade på trailern med klubbåten på klubbilen och proppade ekipaget fullt med allt som behövs och som kan förgylla en havsfisketur och gav oss iväg. Nu återstog bara att se vad några fullriggade karlar kan göra till sjöss i Norge. 100 mil senare var vi på plats på Fröja havsfiskesenter.

Fröja är en cirka 1,5 mil lång ö ömgiven av fantastiskt många grynnor och kobbar. När vi först tittade på sjökortet och såg allt plåtter funderade man på hur många grundstötningar det skulle bli; det visade sig emellertid att farlederna var väl utmärkta och att man i Norge märker ut grund som ligger på 7 meters djup som grynnor varpå den verkliga bilden inte alls överensstämde med våra onda föraningar.

Havsfiskesentret ligger i Gurviksdal 6 Nm in i en fjord som kan tänkas heta Gurviksdalsfjorden. Alla kobbar däromkring gör att man får en riktig innerskärgårdskänsla. Torsken har lyckats riktigt bra med leken nu i flera år vilket innebar att allt fiske innomskärs ledde till att vi fick hur många 25-centimeterstorskar som helst vilket i längden upplevdes som tämligen frustrerande. Minimimåttet är på 45 cm vilket inte heller är särskilt mycket. Om några år kommer säkert små-torsken att vara mellanstor torsk och då kan det bli riktigt roligt fiske där.

Under vår vecka på Fröja blåste det väldigt mycket nästan varje dag. Vi spanade ut några teoretiskt heta platser på sjökortet som låg ut mot det öppna havet, grundområden på ca 50 meter omgivna av bråddjup på 150 meter, men vi kom på grund av blåsten inte åt att fiska av dem alla. Övergången Maj-Juni brukar innebära ganska gynnsamt väder men i år fanns där en regelvidrigt stark vind. Vi fick fiska innomskärs i stället och lyckades bara med nöd och näppe fånga matfisk, de flesta torskarna som vi fick var inte lovliga och sejarna som bet var stora som ordinära strömmingar. Så mycket för storsejens rike!

 

Mörka tvivel fyllde våra sinnen. Det fanns emellertid en möjlighet att få stilla sin fiskeiver. Vi bokade två resor med Ole och hans turbåt Öyver som utgår från Fröja havsfiskecenter. Den första dagen som vi skulle åka iväg blåste det just inget alls och fulla av förväntningar bar det av, nästan 2 timmar i 12 knop i riktning mot Skottland. Säkert fastspända vid relingen skickade vi ner våra pirkar till 80 meters djup. Redan efter några sekunder hade de första sejarna krokats och vi insåg snabbt att skepparen visste vad han gjorde. Under den första turen med Öyver lyckade vi ordna till nya klubbrekord på sej, marulk och lubb. Den mest anmärkningsvärda fångsten var förståss den marulk som Forsberg lyckdes kroka. Den mest anmärkningsvärt trötta gubbe var nog Forsberg efter drillningen av Marulken. De första 20 metrarna trodde Forsberg att det var en stor tångruska som fastnat på kroken. 11,6 kilos marulkar har nämligen otroligt stora munnar och av någon anledning spärrade den aktuella marulken upp precis hela gapet under precis hela färden upp till ytan. Fiskgapet fungerade som en falskärm som bromsade upp Forsbergs vilda vevande. Efter fighten fick fångstmannen sätta sig ner i en halvtimma, blek i ansiktet, och ta sig en bamsesnus. Fahlesson var inte heller helt onöjd efter kampen med sin sej på 11,5 kilo. På bilden till vänster ser vi skeppare Ole som krokar loss Fahlessons sej. Broder Palm ställde in siktet på att locka upp bottenlevande fiskar. Med risk för bottennapp draggade han med sejagnad pirk over alla bottnar han nådde ner till. Inte helt överraskande var det också Palm som lyckades dra upp den största lubben.

 

Under 2 dagar med turbåt långt hemifrån uppdaterades sej, marulk, lubb, kolja och blekarekorden. Nästan hela tiden var det någon som fightades med en stor fisk. Vill man ha stora fiskar kan man rekomendera Fröja, dock ställer sig FKBF lite tvivlande till att de stora fiskarna med enkelhet låter sig fångas utan hjälp av turbåtar och kunniga guider. Vi får se var nästa års havsfiskeexpedition går av stapeln.


Fem glada gubbar efter en lyckad fisketur.

<<Tillbaka