Laddar sidan...

Singsjön
Singån/Holmsjön/Vintertjärn

<< Tillbaka

Vid Singsjön har delar av klubben tillbringat någon vecka per sommar så länge han kan komma ihåg. Det var i denna sjö han för många år sedan lärde sig fiska Gädda med, som han tyckte då, jättevobblers som tex Bomber 15A. Singsjön, som kanske är en mil lång, är belägen i vildmarken några mil grusväg öster om Östersund. Sjön hyser förutom de vanliga fiskarterna även Öring, Sik och Bäver. Vattnet är brunaktigt men klart och vattentemperaturen blir sällan badvänlig. Fisket som bedrivs i sjön består mest av nätläggande till husbehov. Spösvingare är det ganska sällan man ser. Då sjön, som de flesta sjöar, är svårfiskad från land rekommenderas begagnande av båt. Avsaknaden av offentliga ramper för sjösättning av trailerbåt underlättar inte, varför en liten och lättburen båt är att föredra. För sjösättning av båt kan den grunda och glest bevuxna stranden vid sågen i den nordöstra delen av sjön användas.

Gäddfisket har främst bedrivits i sjöns norra delar som är rika på vassvikar. Förmodligen beror det mest på att inkvarteringen ligger i denna ände av sjön. Fångstresultaten har skiftat starkt från år till år. Från uruselt vissa år till riktigt bra andra år. Detta beror nog mest på att man är hänvisad till semesterveckor och vädergudar. De vobblers som brukar fungera bäst är de naturfärgade, dvs de som försöker efterlikna mört eller abborre.

Öringen fiskas av lokalbefolkningen framförallt med nät men detta skall vi dock inte gå in på här. Har man båt är trolling den förmodligen minst ineffektiva metoden. Vanliga vikter på trollade öringar ligger runt 2kg. På midsommarafton 1997 togs dock en öring på över 9kg av en smått överförfriskad ortsbo iförd endast lövad krans. Lägger man seriös lite tid på fisket kan nog fler storöringar luras upp.

Singån heter den halvmil långa å/bäck som förbinder Singsjön med Ismunden. Ån har en total fallhöjd på kanske 7 meter varför den har både lugna slingrande partier med djuphålor och rykande små forsar. Nu beror förståss rykandet på vattenföringen och varierar med vädret. Ån innehåller mest bäcköring i storlek från noll gram upp till halvkilot. De förstnämnda i betydligt högre antal än de senare. Eftersom ån till stor del går genom skogslandskap och som en följd därav har mer eller mindre tät vegetation längst kanterna är flugfiske inte lätt. Det finns dock gläntor lite här och där och man kan ju alltid dra på sig vadarbyxorna och ställa sig i mitt i ån om man prompt vill flugfiska. Mete med mask är en bra metod. Man smyger sig fram till en glugg i växtligheten och droppar ner en mask (utan bly och flöte) som sprattlandes får följa strömmen och har man tur så står där en öring som glupskt kastar sig över kroken. Eftersom det inte är ovanligt med småöring gäller att ha mycket mask med sig om man tänkt meta. En större krokstorlek är också bra.

 

Holmsjön och Vintertjärn heter två små sjöar som ingår i samma vattensystem som ovan nämnda vatten. Sjöarna är dock avsnörpta och påfyllda med inplanteringsfisk. Lokalbefolkningen ägnar sig mest åt vinterfiske från skoter varför det kan gå många dagar innan man ser en människa om man är där under sommaren. Holmsjön är störst och är omgiven av skogsmark. Därvid kan det vara svårt med flugkastandet och kastmete är nog den metod man väljer att använda när man vill få kontakt med fisk. Vintertjärn ligger i hjortronmarker och är kantad av myrmossa och enstaka småträd. Flugfiskaren finner här en bra miljö att lägga ut flugor.

<< Tillbaka

FKBF Info:
Detta metspö, som Alve haft i snart 30 år, är lappat och lagat med bl.a. tejp, sytråd och nagellack.