Laddar sidan...

Vaeröy

<<Tillbaka

 

 

Av Magnus Bergfast
030820

 

 

En årlig havsfiskeexpedition har alltmer börjat bli en tradition hos flertalet av våra klubbmedlemar. 2002 utgjorde därför inget undantag, utan planer smiddes redan på ett tidigt stadium.
Nu var det bara undertecknad som representerade FKBF vid första resan till Vaeröy. En annan falang inom klubben återvände åter till Saltströmmen och det speciella fiske som där är.
Själv var jag lite less på tidigare fisken bl a på Fröya och Saltströmmen varför jag tillsammans med ett antal fiskekompisar började snegla på andra spännande hotspots. Att Rösthavet var fiskrikt visst vi ju sedan tidigare, men tanken att trängas på samma camp med andra lika tokiga som oss, lockade inte nämvärt.

Långt dit, men väl värt besväret.
Enkel resa från Stockholm är det ca 130 mil till Bodö, varifrån färjan till Röst och Vaeröy avgår. Visst är det långt, men med facit i hand, överväger upplevelsen det omak som det är att ta sig dit. Själva färjan tar också sin modiga tid. 6 timmar tog det oss att förpassa oss till slutdestinationen för vår resa. Beroende på vilken rutt båten tar, kan restiden dock variera rätt mycket. 6 timmar får nog anses vara den längsta restiden. Med reservation för rådande väderlek.
Jag rekommenderar starkt att boka platsbiljett för bil och trailer både för ditresa och hemresa, ibland är det väldigt mycket folk som ska åka med båten (framförallt under semestertid). Det vore ju katastrof om man inte fick plats på båten vid hemresan, med tanke på att man har lådor med fryst fisk med sig. Vill man ändra på hemresedatum är det ju bättre att göra det på plats.

Ön och Samhället.
Knappt1 km innanför hamninloppen hittar man öns "stora" samhälle och knutpunkt för tillvaron på ön. Allt är väldigt litet och gemytligt, men så är ön inte större än att den hyser ca 700 bofasta invånare, och har en total asfalterad vägsträcka på ca 5 mil! Allt som är nödvändigt finns här givetvis; bensinstation (tämligen enkel - ingen betjäning), mataffärer (svindyrt att handla i!), bank, post, café etc, och så en trevlig en pub. Var dock bered på att prisbilden är allt annat än anpassad för svenska turister.
Nu faller det ju sig så, att turismens utveckling på ön är rätt begränsad. I huvudsak är det fågelskådare som besöker ön för dess rika bestånd av bl a lunnefågel och havsörn. Sportfisket är nånting som dom inte satsat på över huvudet taget. I och för sig kan man lätt förstå det, då man anländer till denna sagolika ö. Mängden torkställningar för fisk avslöjar öns egentliga huvudnäring, torkefisk. Enligt vårt bedömning, är Vaeröy minst lika attraktivt som Röst, om inte bättre. Fördelen är att man är relativt ensam som sportfiskare på ön jämfört med Röst. Närheten till många fina sej- och torskskallar är också bättre här än på grannön. Att ön också ger visst skydd mot vinden ger också ett stort plus.

Boendet.
Vårt enda egentliga krav var tillgången till flytbrygga, och enda Robuer oss veterligen som kunde tillgodose detta var Sörtun. Denna Robuer är belägen ca 500 meter från själva färjeläget, och ligger på höger sida i anslutning till det första av hamninloppen. Bondet i sig är tämligen enkelt. Det finns ett antal rum vari man både äter, sover och umgås. Det finns alltså inga separata sovrum att tillgå, vilket är en brist. Dusch av rätt god standard finns en trappa ner och nyttjas av samtliga gäster som bor på Sörtun. Separat allmänutrymme, samt extrakök och tillgång till kylskåp finns på samma våningsplan som rummen. Även tillgång till TV (inga satellitkanaler eller sånt). Enkelt så det förslår, men tillgodoser ändå det primära.
Flytbryggan ligger alldeles i anslutning till Robuern, vilket är en stor fördel. Rensbänkar med spolmöjlighet också det på samma ställe. Standarden är dock rätt så enkel, d v s rensborden består av ett par stora plastbackar med perstorspskivor. Rens dumpade vi i hamnen, men det måste man tydligen göra sig av med ute till sjöss numer. Helt förståeligt, med tanke på hur det såg ut efter våra två veckor ;-)
Ett stort minus under vår resa var tillgången till frysmöjlighet. Det finns ett separat frysrum vid Robuern. Detta hade dock gått sönder, varför vi var hänvisade till att nyttja en av yrkesfiskarnas frysrum en bit bort. Förhoppningsvis repareras frysrummet inom en snar framtid, då blir det betydligt behändigare att ombesörja infrysningen.
Vill man ha boende av högre standard finns det fler robuer på ön, vilka priser dom har vet jag inte. Likadant med möjligheterna till att ha båten vid flytbrygga.


Vädret.

Så här långt ut till havs kan vädret vara riktigt nyckfullt. Trots det hade vi under vår resa det bästa sommarvädret sedan mannaminne. Vi hade med andra ord sagolikt tur med vädret! Av 12 dagar kom vi ut på 10 fiskedagar, vilket är mer än man kan förvänta sig. Det händer då och då att folk på Röst blivit inblåsta mer eller mindre hela vistelsen. Dock, och det ska också nämnas till Vaeröys stora förtjänst, är att ön är betydligt högre (ca 480 meter som högst) än Röst, vilket också medför ett visst skydd mot vind och vågor. Blåser det från N, N/W hittar man större möjlighet att fiska på toppar som är skyddade. Blåser det från S, S/O, ja då blåser det rakt in mot hamnmynningen. Då är fisket bara att glömma. På Röst, som endast är 12 meter på sin högsta punkt, hittar man inget direkt skydd oavsett vädersträck.

Mat, dryck och soppa å sånt.
Det allmänna höga prisläget i Norge bör omnämnas, och det gäller nog i synnerhet här på öarna, långt bortom priskonkurrensens spelregler. Vill du göra av med mycket pengar ska du äta mycket mat köpt från affärerna, röka cigg och dricka öl köpta från desamma. Den kloke gör bäst i att införskaffa sig det mesta hemmavid. Lite prisexempel som kan ge en fingervisning om det i många fall absurda prisläget: Öl (4,5%) 36 NOK, ett paket Marlboro röda 73 NOK. Bensinen kostade över 10 NOK/liter när vi var där, och med den dåliga kursen som var då, var det klokt att fylla alla jeepdunkar i Sverige. Så igloboxar fyllda med käk, jeepdunkar med svensk soppa och egen sprit (köpt eller hemkokt) är våra bästa vapen mot en dålig ekonomi. Idag är kursen på norska kronan betydligt bättre i och för sig, att bensinhamstring endast ger en marginell förtjänst.

Fisket!
Nog ältat om såna där praktiska bestyr, även om de är av stor vikt. Det primära är ju ändå det omvittnade goda fisket. Visst har man hört om folk som tagit den ena storfisken efter den andra på Röst, och här var vi nu på grannön och skulle se efter själva. Infriades detta, tänker du nog. MED RÅGE!, skulle jag vilja påstå. Jag har lite skämtsamt sagt till XL att "får du inte en 10+ kg´s fisk inom en halvtimme av ditt fiske, ja då är det nåt fel!". Men det ligger nog en hel del sanning i påståendet. T ex Andreas Dybendahl fick på sitt allra första nedsläpp en torsk på 11 kg! En fin torsk i många vatten, men är på sin höjd en dussinfisk i dessa vatten, vilket säger en del om kvaliten på fisket!
Jag tänker inte göra nån lång utläggning på antal och vikter och så, jag tror bilderna talar för sig själva. Dock kan nämnas toppar på torsk på 25,95 kg, sej 17,6. Sammanlagt ett stort antal sejar och torskar mellan 10-18 kg. Ändå är statistiken sämre från vår resa 2002 än vad den är för 2003. Bland annat verkar torskfisket ha varit betydligt bättre 2003. Det roliga var att vi ändå var bland de första ut att fiska med utgångspunkt Vaeröy. De flesta väljer nog trots allt Röst som utgångshamn i dagsläget. Än så länge, vill jag tillägga.

Sej, sej, sej, alla dessa sejar!
Jag och flera med mig kan nog stämma in i lovorden för fisket i nordnorska arkipelagen runt Röst och Vaeröy. Frågan är om det finns nåt bättre fiske efter stor sej på nån annan plats?
Visst är det primärt sej och torsk som är dragplåstren, men man ska inte glömma bort att det finns andra intressanta arter att rikta sitt fiske efter. Hälleflundran t ex finns det ganska gott om, och kikar man på rekordlistorna från tidigare år, ligger det ofta nån toppfisk med, tagen från detta område. Nytt röstrekord för Röst lyder numer på 46,5 kilo tagen av Niklas Thölin. Ett mer riktat fiske runt Vaeröy skulle säkert resultera i fler och större fiskar, även om ett riktat fiske är lite chansartat. Blekor av rätt skaplig storlek har också fångats, med en topp på finfina 8,2 kg tagen av Alve Forsberg. Jag är nästan säker på att det skulle vara lönt att satsa mer på bleka också om man vågar avstå sej- och torskfisket för nån dag. Och som vädret varit dessa två säsonger, hade det varit värt detta definitivt! Ej att förglömma är att man också har möjlighet att fiska riktat efter kolja, en fisk som på rätt utrustning, är riktigt kämpaglad. Fisk upp till 3,5 kg fick vi på första resan 2002.
Betänk att 10-12 dagars fiske efter sejen och torsken är väldigt fysiskt ansträngande, varför inslag av annat fiske bara kan vara positivt.

Fisk på skallen.
Det mesta av vårt fiske bedrevs i anslutning till de otaliga grundtoppar som omger ön. Det är mer eller mindre fantastiskt fiske oavsett vilken grundtopp man väljer. OK, vi fick några egna favoriter under vår resa, främst Brunskallen som stundom var helt fantastiskt. Vi hade några oförglömliga stunder där, med perioder av både dubbel- och trippeldrillningar, samtliga med +12 kg´s sejar! Den nästan allenarådande metoden vi körde med var jiggfiske med gummijiggar modell XL, d v s shadar i storlek 23 cm. Färger som fungerade bra var rödgul, "Brynäsfärgen", tigerstripe, blålys och svartgul. Jiggarna apterades antingen på jigghuvuden i vikter mellan 200-300 gr eller via en tafs som kördes bakom en spridarbom och vanliga blysänken.
Över huvudet taget krävs det förhållandevis lite utrustning till detta havsfiske. Det går inte åt speciellt mycket jiggar och jigghuvuden. Har du 5-10 st jiggar i vardera 3-4 olika färger kommer du långt. Antal jiggskallar kan stoppa vid ca 10-15 stycken. Ta hellre några för många än att stå utan, om oturen är framme och man sätter grejjorna på botten. Gardera med några bommar samt blysänken i vikter mellan 150-300 gr så har du även till mete efter stortorsk och hälleflundra. Glöm för den delen inte tafsmaterial till denna typ av riggning.

In eller utströmmar?
Vår erfarenhet av fisket visar på ett klart bättre fiske under infasen av ström. Fisket bedrevs i de flesta fall på det yttre liggande grundtopparna. Generellt verkar det vara fiske på utsidan vid inström, och vice versa på utström. Vissa toppar söder om ön fiskade bra vid bägge förhållanden. Likaså var fisket generellt bättre dagar då sjön var lite gropigare, men jag vet att årets gäng hade ett makalöst fiske även vid helt stiltje och platt vatten. Om det beror på en ren tillfällighet eller ej låter jag vara osagt. Själv är jag personligen övertygad om att man dessutom bör förlägga fiskeperioden vid havsfiske i en period som ligger nära fullmånde, d v s när strömmen i vattnet är som starkast.
En annan iaktagelse gjord av kapten XL var att ett bra fiske alltid sammanföll med en hög aktivitet på stormfåglarna. Dagar då dessa inte var lika ihärdiga runt båten var inte heller fisket av samma kaliber som en bra dag. Hurvida detta var en ren tillfällighet eller ej kan man fundera på, men faktum att det skedde fler än en gång.

Spö och rullar.
Generallt verkar de flesta havsfiskare i likhet med många andra spönötare, ha en stor förkärlek att släpa med sig alltför mycket prylar. Fisket vid Röst och Vaeröy är ju i huvudsak riktat på sej och torsk, och utrustningen väljs därefter. Men jag vill ändå rekommendera dig att gardera med en lättare utrustning för fisket efter bleka, kolja, havskatt och plattfiskar. Ett avbrott med bottenmete eller lättpirkning gör gott efter dagar med tokpumpande efter havets torpeder, sejen.
Grundutrustningen kan vara denna: 1 utrustning för sej- torsk- och hällefisket. Spöt i klass 20-40 lb. Rulle, exempelvis Daiwa SG47, Calcutta 700, Ambassadeur 7000, funkar utmärkt. Huvudsaken att bromsen är bra samt att rullen har en relativt hög utväxling. Jiggfisket efter sej sker i högt tempo, och då kan det vara lite träligt att ha en för låg utväxling. Liten varning för att använda Syncrorullar, som inte riktigt verkar palla med. Min broms var allt annat än tillfredsställande efter en veckas fiske. Bytte till en Penn 320 GTI som fungerade bra hela vägen.
Lindimension på flätlinan bör ligga nånstans mellan 0,20-0,30. Själv föredrar jag att köra med PowerPro 0,28. En tunnare lindimension har den fördelen att den inte påverkas av strömmen i samma utsträckning som en tjockare lina.
1 utrustning för lättare havsfiske, t ex bleka, kolja och bottenmete efter katt och plattfiskar.
Ett kraftigt gäddspö fungerar utmärkt. Fiskedjupen är måttliga varför man inte behöver alltför tunga sänken.
Den riktigt djärve tar med ett flugspö anpassat för t ex tarpoonfiske och som matchar en 700-1000 grains lina. Chans på världsrekordnoteringar finns definitivt. Själv tycker jag det verkar lite krystat att flugfiska efter dessa arter, men för den listkåte kan det vara en extra krydda ;-)

   
Vaeröy är en av öarna utan för lofotenudden. Bilfärja eller helikopter är det som gäller.
   
 

Mer än så här är det inte. Vilken tur att man inte åker till Vaeröy för highlife och hålligång.
   
 
Boendet från utsidan. Sovrum på övervåningen, dusch i bottenplan.
   
 
Flytbryggan är riktigt bra, dock lite liten om man är några båtar.
   
 
   
 
Tre kveitar bordades i TeamCadputers båt under veckan. Fisken på bilden väger 11kg.
   
 
Vill man ha omväxling i fisket kan man meta plattfisk i bukten.
   
 
Denna Bleka på 8,2kg är riktigt skaplig och skulle platsa bra i många listor.
   
 
Torskar på 20kg är inte ovanliga
   
 
   
 
Det är snarare regel än undantag att alla i båten drillar fisk samtidigt.
 


David med sej på 15,25kg


Alve med Sej på 14,5kg


Det finns en förfärligt massa konstiga fiskar i norska havet.

 

 

<<Tillbaka